blåmärken och misstag
för varje falskt avsked, ser jag bara felet mer
och jag ångrar att brevet skrevs, men ja, jag ler
och jag ser allt, men vägen har alltid varit skev
upp och ner och jag anstränger mig så jag kunde överlevt
för när jag kämpa kunde mina tårar bilda ett hav
och varje droppe med svett ångras med alla misstag
allt som hänt... jag ångrar varje dag, varje dag
jag saknar tiden då du var omtänksam
tiden som var underbar, kort och sann.
jag saknar värmen från dina händer
och dina armar som höll om mig när jag mådde sämre.
jag vill inte ens veta varför, jag tänker inte fråga
jag vill vara arg än, men min ilska har blivit sårat
jag vet nu att gud har gett mig en andra chans
och jag vet att allt som var sant, inte var nåt alls.
din vardagsmat blev mina blåmärken
och jag levde med tanken om att sånt händer.
It's better to give unasked, then giving asked.
|