Förjävligt bra. Jag tycker verkligen om det du skriver. Hur du uttrycker dig enkelt, precist och okonstlat och ändå använder underbara metaforer och vackert språk. Du når ut, det vet du säkert. Inledningen är underbar. Ändå lätt att missa, man hastar förbi i väntan på resten. Läs flera gånger, gott folk. Du skulle vara mitt spindelnät, redo att spännas ut när jag började falla. Och jag tror att du använde det några gånger utan min vetskap, för jag hittar ständigt spindelväv mellan mina fingrar. Lysande metafor. Precis så. Hur kan du inte se att mina armar är en gjutform av din kropp och att mitt huvud har en exakt passform på ditt bröst. Hur kan du inte se? Vackert. Det extra "hur kan du inte se?" är pricken över i:t. Jag hade inget du gillade och det gjorde mig bara ännu trasigare. För varje dag så tappar jag en bit i mitt pussel, och hur mycket jag än letar så är de nu försvunna. Dom säger att man ska ta vara på livet, men jag har fullt upp med att orka leva det. Jag får mitt liv slängt i ansiktet på mig och frågan om vad jag lyckats åstadkommit hittills. De citerade raderna är mina favoriter, men inga rader känns överflödiga. Tack för bra läsning.