TjippY - Fragmentariska mardrömmar
TjippY
Fragmentariska mardrömmar
vers 1
Jag står på en vit platta, mitt i ett svart inte
Jag känner att jag infångas av ett främmande, kallt sinne
Jag snavar, håller balansen, vill fly från fängelsets käftar
Som försöker få mig att ramla ner i helvetets eldar
Jag tappar balansen, ramlar ner, ner i oändligheten
Jag landar, missar en brinnande påle med nån centimeter
Jag tar mig upp på benen, himlen tycks va stjärnklar
Men märker att stjärnorna är brinnande spädbarn
Jag börjar springa, vet att nåt stort jagar mig
Ett gigantiskt monster som enbart vill skada mig
Jag snubblar, ramlar, dalar ner i marken
Monstret sliter ut min ryggrad och börjar gnaga mig på armen
Jag försöker ta mig upp, men spetsas av kniv och lans
Jag försöker andas men mina lungor fylls av tio kilo sand
Jag tvingas titta in i en spegel där jag ligger fastbunden
Tvingas betrakta hur min spegelbild blir halshuggen
Ref x2
Fragmentariska mardrömmar! Drivna av ett psykskratt
Är du känslig för vidrigheter är det bäst du flyr snabbt
I mina mardrömmar finns inga blommor eller regnbågar
Till och med din egen skugga är en hemsk vålnad
vers 2
Jag ser hur ett avhugget huvud blir antastat
Av små barn med färglösa ansikten som kräks upp daggmaskar
Döda människor som rycker i spasmer täcker mitt synfält
Snart dyker det upp en spindel i sizen av ett rymdskepp
Jag känner hur mitt hjärta är infekterat av likmaskar
Sen hur jag snavar och slår huvudet i en spikmatta
Plötsligt står jag i en mörklagd kyrka utan tak
Himlen är blodröd och jag hoppas att detta slutar snart
Jag märker att framför mig står en vittrande gravsten
Den spricker upp och en blodig hand greppar mitt smalben
Allt blir ännu mörkare och plötsligt kommer Döden fram
Han höjer sin lie och hugger av min högerarm
Jag skriker så högt jag kan, och plötsligt smäller åskan
Min röst försvinner och jag känner hur tänder lossnar
Jag ramlar ihop igen, blir strupen av Dödens händer
Jag får inte längre luft och känner hur mina ögon smälter
Ref x2
Fragmentariska mardrömmar! Drivna av ett psykskratt
Är du känslig för vidrigheter är det bäst du flyr snabbt
I mina mardrömmar finns inga blommor eller regnbågar
Till och med din egen skugga är en hemsk vålnad
Jag hatar alla. Ni kan kalla det för kollektiv bestraffning.
|