Jimmy Åkberg
Bruset har lagt sig och du ligger nu naken inför döden. I stillheten möter du det kärleksfulla barnet. Det barn du ibland skymtat men förträngt då du gått förbi en hemlös människa.
Det barn du förträngt genom år av missbruk.
Du frågar varför du inte såg barnet, varför du saknade respekt och varför du inte vårdade livet.
...
Det behövs inte längre någon stolthet här. Det behövs inget bevis, inget storslaget erkännande, ingen bekräftelse.
Allt är förlåtet.
Du är här, och jag är här.
Det är allt.
...
I gåvan, i erkännandet, i förlåtelsen, finns denna värdighet du nu känner. Livets heliga möjlighet har vecklat ut sig inför dig. I döden är allt mer aktuellt än någonsin.
...
Du är vaken inför att du känner, men förstår samtidigt inte varför du är och förstår att du snart inte är.
Och finkänsligheten i denna anspråkslösa nyfikenhet gör att du för första gången ohämmmat vågar erkänna det intima när du sakta kryper fram bakom din bleknande, passerande, falska värdighetsfasad.
...
Innan du dör blommar du ut inför mig och jag ser dig, jag ser dig i din storslagna helhet, jag ser livet, och när allt faller på plats förstår du hur missriktad din kamp varit.
I ditt första och sista möte insåg du slutligen vad bekräftelse, vad välkomnande, innebar.
Och med ett leende välkomnar jag din återvändelse.