U-nderground - Tillbaka för att stanna
vers 1
okej jag måste erkänna att jag är tillbaka på rutan ett,
och jag har faktiskt ingen aning om vad som gick skett.
jag hör mig själv skrika klart och tydligt om nätterna,
jag tror att det är dags att ta tag i sömntabletterna.
för att försöka dämpa min smärta som jag känner dagligen,
hur fan kunde jag låta det gå tillbaka och bli såhär igen?.
jag har fångat all smärta, som finns på hela fucking jorden,
men ändå så slutar det varje gång med att allt går åt skogen.
jag har ingen koll på mitt liv på mina förväntningar eller så,
och jag börjar ta det förgivet och det är väl så det slutar då?.
jag har testat att prata med vänner och kurator men det funkar inte,
ni som tror att jag verkar leva mitt liv på ett lent jävla silke.
så är det inte och det kommer det heller aldrig att bli för mig,
så den där punkten tar vi och lämnar och säger tack och hej.
för jag har ingen ork kvar till att tänka, för då måste jag känna,
för jag har ingen ork kvar till att känna, för då måste jag tänka.
ref x2
för jag har fallit tillbaka igen och är där för att stanna,
jag känner inte mig själv och jag vet inte vart jag har hamnat.
det kommer dagar då jag kan ha hittat tillbaka till mig själv,
men den dagar är inte nu och jag beskyller bara mig och mig själv. (mig sjääälv)
vers2
jag måste ta mig upp någon gång, men jag känner mig så svag,
jag funderar och tankarna går fram och tillbaka varje dag.
denna gång har jag fastnat riktigt jävla hårt och det är svårt,
men jag vet att tillslut bara jag vill så kommer allting att gå.
tyvärr så har jag ju redan förlorat mig själv till denna skit sak,
och jag känner att för varje jävla dag så bara växer mitt hat.
jag fattar inte hur fan kan jag låta det sluta såhär igen och igen?,
men jag ska tillbaka, tillbaka till verkligheten men det får bli sen.
jag har lite saker att ta tag i först, att ställ till rätta igen först,
det måste först få vara höst, det är alltid så som smärtan blir som störst.
för jag avskyr hösten, för då är det inte speciellt långt kvar till vintern,
och det är det värsta jag vet och det kommer det nog alltid att vara, hörs sen.