alla har vi haft tankar..
jag vandra längs vägen och ser två vägdelar
huvvet snurrar runt tar hjälp utav hjälpmedlar
det hjälper för stunden men smärtan finns kvar
finns det någon där ute som känner som jag?
SOm har förlorat sin närmsta och känner likadant
så jag har dött inombords så jag börjar att bli likvan
lämnar rosorna på trösken och tar luvan över huvet
och spottar på den verkligen som jag lever i nuet
inget finns kvar minnen speglar förbi
& tanken på att folk tänker "han är ett jävla svin"
ingen självkänsla längre självförtroendet på lägsta nivå
jag skiter i allt och undra för mig själv "hur ska detta gå?"
tankar som mörknat med nattens jävla fuckin dimma
och tåren på min kind ska jag aldrig mer låta fuckin rinna
trött på allting vill bara sova och aldrig vakna mer
men så länge jag är vaken kommer tanken på att jag hamnat fel
så jag håller andan och försvinner ut i dimman igen
jag ser sankte per och han hälsar mig välkommen!!!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|