Artonårig ambivalens.. /ranch
dagen kom tillslut, i november blev jag arton år
och som vanligt frågar man sig själv vart man står
är man en mönsterelev som aldrig drar på sig klagomål
eller frågar ens föräldrar vad det blivit av deras son
inte kommit så långt att jag känner mig mogen
men sitter inte heller och vrider och vänder i stolen
vill inte fastna i samma harva som alla andra
leva och knega för att bränna pengar på krogen.. men inte heller
sakna min fria ungdom när jag blir äldre och berättar historier...
fast i ett mellanläge, känns som om jag sitter fast
som en gammal bitter man i en tonårings kropp
lillgammal ibland, samtidigt ung och godtrogen
kan inte bestämma mig om jag ska slå upp ambivalent i ordboken
så jag fångar mina tankar, klär dom i ord
och exponerar allt det där som du vägrar att tro
men framförallt för att intala mig själv att jag kan vara mig själv
om så bara för en kväll...
vet långt ifrån allt, men delar med mig av det jag vet
även om avstånden mellan oss blivit till en evighet
svårt att nå fram till folk mellan nakenchockar och youtube
och dumburkens meningslöst oändliga utbud
arton år gammal, låt mig bara få stanna
och se över faktumet, livet, jag bara råkade hamna i
oavsett vad har jag påbörjat resan mot vuxenliv
och vad det än ska innefatta lär det hända successivt
tankefoda.wordpress.com
365citat.wordpress.com
|