kom inte på någon rubrik men läs denna... DIKTJag ville inte ljuga men jag kunde inte säga sanningen,för jag var rädd för vad du skulle tro rädd för förändringen,Jag är samma person nu som då,Även om alla dessa lögner gör det svårt att förstå,Du visste att du var värt någon bättre,Du visste de hela tiden och det gjorde de inte lättare,Du lät mig tro på dina egna lögner jag lät dig tro samma sak,du lät mig tro på massa skit tills jag inte visste vad som var vad,Men jag vet att jag gjorde samma sak jag ljög tills jag inte kunde mer,Men då ljög jag ändå lite mer, bara för att inte göra dig besviken mer,Jag lät dig tro att du var en ängel i alla lägen,Men de var du inte om jag ska vara ärlig var du en jävel,Jag var värd någon mycket bättre och så var du,Vi var inte värda varann tills då de tog slut,Jag kände mig förkrossad, alla lögner och svek,Men de är väl det som är innehållet i ordet kärlek,Vi hade våra bra stunder men även dom blev dåliga,Vi stod ut med varandra vi var så tåliga,Vi trodde att de skulle komma bättre tider,Men det kom aldrig några och den sanningen svider,Du var en ängel från helvetet och jag var det samma,Men när vi startade vår romans visste vi inte vart de skulle hamna,Du var mitt allt, även om vi inte var gjorda för varandra,Så hatar jag vetskapen om att ditt hjärta tillhör någon annan.Kritik?