Hanut - känslomässigt bruten
min livsgnista, med en låga som sakta börjat avta
detta livet jag lever, där ingenting verkar kännas bra
för det känns som om någon försöker blåsa ut mitt ljus
den lilla stråken som är kvar, börjar nu att ta slut
vill inte ha ett avslut, jag är inte färdig i världen
nej, långt ifrån jag vill kunna uppnå välfärden för själen
- i dagens nuläge, - i tankarna kring mitt livs dåtid
från stunder man mår bra, till dagar man mår skit
jag vill se mitt liv, vill kunna skapa en framtid
och vilja gå från stark till svag, från häftig till fjantig
vill inte spela mina kort på bordet som någon machoman
jag är - och förblir den personen som fram ståts som Han
skiter egentligen hur folk ser på mig, jag vet vad dem tänker
det är förutsägbart att jag är allt ut ifrån enkel
det tunga lasset som slutligen stjälper, men ingen finns där och hjälper
man står fast vid sin ensamhet.. avslutar sista kapitlet konkret..