Hamish - Vägen till Allah

Hamish - Vägen till Allah





Vers 1

Äpplet faller inte långt från trädet
och det skulle inte ha funnits en rot utan mina fäder
insåg att kroppen är en förklädnad för själen
så nu försöker jag va ädel, i alla väder
jag var en åskådare, medans dom kriga i världen
Jag försökte resa mig upp, trots alla pilar i hälen
Jag var en sömngångare som inte visste livets värde
tills en dag då Gud kom och visa mig vägen
satan var nära å förblinda min inre syn
jag ville fly, för livet gav mig inget flyt
min girighet fick mig å börja spela poker
och jag hade bedövat mina sinnen med tv & droger
levde som ett plagiat, men nu är jag ett orginal
för jag slutade jämföra mig med andra barn
det fanns en dold rad på ett oskrivet blad
det stod skrivet, att jag är ett oskyldigt barn

Refräng:

Gick igenom helvetets eldar
där hela kroppen vibrera av ångest
hur mycket än jag försökte för att få en bild av sanningen
så var det ändå en pusselbit som saknades


Vers2

Sanningen ligger bortom mina pupiller
jag springer, för det är himlen jag förnimmer med mina sinnen
fick 10 tigrars styrka som fantomen
när nån sa att kärleken är bortblåst bland molnen
men jag var vis, och visste att livet är en pina
därför är jag tacksam för den tid vi blivit givna
jag såg ljuset och tog min chans
för hjärnan och hjärtat var i en kemisk obalans
hade vänner som hängde en krans runt min hals
men när jag ville ha hjälp, fanns dom ingenstans
ibland, höll jag distans till mina medbröder
jag steg åt sidan medans dom lekte med döden
men nu är spelet över, inga mer gifter i kroppen
rentvår mig från yttre världen och siktar mot toppen
och om du ligger på bottnet, o vill ha ett svar
öpnna ditt hjärta och ta emot Allah
Refräng:

Inuti mitt skal
pågick det ett inbördes krig med en demon
jag blev blind och med svarta fläckar runt hjärtat
drog mörkret ner mig till underjorden

Vers 3

Då och då var det några få som ville mig illa
men barnet inom mig hyste ingen illvilja
vissa av dom blodiglarna fatta ingenting
dom slogs medans jag vände andra kinden till
enda pärlan på jorden, var min kära moder
som gav mig varningstecken när hon grät i floder
man vill köra ett ärligt spel, ändå fuskar man sen
men till slut suger skulden musten ur en
så jag tog bort locket från öronen och hörde ljudet
en röst sa att gräva i det förflutna är förbjudet
jag lever i nuet, med ett hjärta mjukt som bomull
återfann jag min en gång förlorade oskuld
men vi människor fortsätter å klandra varann
och glömmer att historian har skrivits av samma hand
jag vandrar fram, o det finns inget som jag fruktar nu
för all negativitet har redan suddats ut

Refräng:

Åhh Gud ditt starka sken fyllde mig med inre ljus
och gav mig rysningar, hårstrån på kroppen reste sig
när jag hörde fågelsången i morgondimman

I min spegelbild såg jag en vind som vagga ett barn
som höll på att drunkna i smutsigt vatten
samtidigt som hans blick lyftes mot himlen
föll jag ner på knän för att pussa marken

Hamish - Vägen till Allah