Lyrik - 1/50
handen på hjärta och mina svarta tårar
& min pålitliga trovärdighet som ska begrava lådan
jag lämnar mitt öde som grus och klippa
i en näve med jord som sipprar, utan bitar
jag försvinner och förblir dold för blotta ögat
och går tyst och är oförmärkt i många höstar
och med åren i ryggen tar jag upp pennan igen
då vet du att jag är tillbaka, utan att säga det själv
himlen faller ner och nuddar udden
& paradiset rengör den försurna luften
eden vill hämta mej, jag kommer alldeles strax
Gehenna försöker också värva mej jag förblir för alltid gigant
men om min utsida skull knacka på dörren
till insidan skulle vi båda förevigt fastna i mörkret
& då blir allt i stort sätt ett hopplöst dunkel
och kylan är så pass att jag blir blå på munnen
med flås mot kudden pga samvetet
med en våldsam poltergyst i backspegeln
fast jag drar mej i kragen och hoppar i säng
& hur mycket jag vill att han ska försvinna komme han komma igen
röken traskar runt, samma zutt passas till vänster
lyriken fuckar ur det är samma tugg i alla texter
på whoa är det inte så väldigt vanligt
att någon lägger något kallare än februari
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|