Subdominant - Untitled
Svårt att sova, klyschigt! Säger väl allt-
känslan av ångest frodas och växer sig stark-
En bomb tickar inombords, men jag förblir apatisk-
Jag skakar, hittar ett block och jag skriver av mig-
mitt i min självömkan, där drömmar är hemsökta-
där minnen är trampade på, känslor är självdöda-
känner mig tom på energi, när jag behöver den som mest-
slocknar den precis när döden är som mest lockande-
sitter vaken hela natten, begrundar mitt liv-
ni verkar ta det med klacken, jag fumlar brevid-
sätter sällan mål, mest för att jag aldrig lyckas-
jag hade stödhjul förut, medan ni andra cykla-
men dom försvann och jag har hamnat på en motorcykel-
bortkommen och vilsen, som om jag vore nykter-
sitter i min bubbla ser världen utifrån-
och inser att jag inte gör nån skillnad alls om tusen år-
Jag lyssnar på regnet, klyschigt! Säger väl allt-
Känslan av tomhet frodas och växer sig stark-
Klockan tickar ännu en minut har gått till spillo nu-
Skakar, plockar upp mitt block så väller rimmen ut-
Stressar upp mig över ingenting tills jag lever i skräck-
Och lämnar skuggor i ett rum som redan är släckt-
inspiration stressar mig och blir till skrivkramp-
och ändrar trumslagen tills dom låter tick tack-
För även om pennan kan vara min bästa vän-
är den också min recensent och tjatiga bättre hälft-
känner mig som ett jävla skämt jag nästan skäms-
kan inte hjälpa mig själv, så jag vädjar till vem som helst-
fast ändå helst inte. Vill inte va den som är den-
En tvivelaktig känsla som ni känner igen-
rycker upp mig för ett tag, men det händer igen-
rycker upp mig för en dag, men det vänder igen-
Refrängen är inte skriven och ska sjungas av en tjej-
Lämna en fet kommentar, Hej!-