Sargad - En riktigt gammal text Jag går ingenstans och överalltluften e varm men det känns ändå kalltjag möter människor som inte verkar se migge mig en blick så jag vet att jag finnsmina fotspår i sanden som ingen längre minnssaknar all betydelse i en vinnarnas provinsbortspolade - glömda - mina drömmar gled från hamnnär mina fickor var tömda – hade alla glömt mitt namnjag försvann – blev bannlyst - utfryst och överkördmitt liv miste sin mening - som en åker utan skördmed tankar på varför låter jag vägen leda migdet faller en tår men nej, inget kommer ändra sigpå hur dom ser mig – om dom ser mig, jag börjar tvekakänner mig som ett litet barn som glömt hur man kan lekaJag skär fötterna på gruset som ligger längs med vägenkänner ingen smärta men desto tyngre blir stegen Men jag går tills jag kryper – jag kryper tills jag dörNär man en gång förlorat vill man vinna innanförI min själ – en ruin som är svår att renovera Vill slippa ligga sårig och se mitt liv passeraSka göra allt jag mäktar - måste börja ageraStorm och hagel piskar en naken själångesten har tagit strupgrepp på en ensam trälpengarna var lyckan för länge, länge senden falska lyckan öppnade porten till ensamhetenkvar finns inget ljus, kvar finns inget hoppensam kämpar mannen med en sargad själ och kropp"Profit – ro hit!” alla vill ha, ta och ägaMan måste väga i sitt samvete om pengar betyder merÄn det du ger dina vänner - familj och kanske barnVissa bara spar och tar tills det inte finns något kvarEns till dig själv, du är ruinerad på allting utom pengarSom egentligen inte betyder mer än du gör dem tillVaknar i din ensamhet och undrar vad som händeVände dig om och såg alla broar som du brändeVäckte dig – bräckte dig – hånar dig för dom knäckte digDu såg aldrig handen som vi förr i tiden räckte digDom tände dig och släckte dig brände bort och spräckte digBarfota och bortglömd – det blev inte som jag tänkte migJag dränkte mig – sänkte mig – ned på lägsta planMina osynliga fotspår ligger spridda genom stanJag trängde mig – hängde mig – girigheten sprängde migslängde mig i armarna på alla dom som en gång kände migvände mig ryggen och ingen av dom kommer sakna migför mitt liv var mitt bankkonto – fan dom hatar migmen ingenting förändras allting håller jämn nivåjag valde fel från början vilken väg jag skulle gå för jag har gått i uppförsbacke men jag kämpar ändå pådet tänker jag göra tills mitt hjärta slutat slåEn sned värld som är helt beroende av pengar Föder blinda drängar som följer valutalyrans strängarEtt ruttnande skal med uppäten insidaHar en man i detta led som aldrig kommer sluta lidaSargad av vardagens frestelse till rikedomarSargad av upptäckten av sina egna fördomarSargad till en gräns där han förlorat allt sitt hoppMen ändå kämpar mannen med en sargad själ och sargad kropp