Större huen jag vill andas.
Tragiskt nog blir min tragiska tro
en tragiskt hop av tragiska skor
som bär mig ner från berget
oproportionerliga steg skär in mig på fel väg
vet aldrig var jag hamnar
frågar alla med min okontrollerade mun
som bara svamlar
om gårdagens dimma
bubblan som passas utan hinna andas
substanserna dem blandas, nu...
uppe bland stjärnorna jag färdas
utan syra får jag lungorna att härdas
till större huen jag inhalerar
för ruset jag är efter
det enda som existerar!
SLUTSKRIV
(Inlägget ändrat av Mabande p.g.a. CAPS 2008-09-19 12:06:20)