remne - ingen hör mina rop
eftersom "mod" stängde ner min andra p.g.a uppningar i tråden så öppnar jag nu en ny
Till mods: Jag ska inte uppa denna, jag vill bara få folk att ge mig kritik så jag kan förbättras och utvecklas till en bättre låtskrivare o.s.v
Till er: Ja, nu är det ju så, konstruktiv kritik är bra, det finns ingen kritik som är dålig, så lämna kommentar efter du checkat texten. Helst konstruktiv kritik vill jag ju självklart ha.
Texten:
Meningslösa frågor o meningslösa svar
till att kämpa och få orken att löda kvar
Adrenalinet pumpar i stunder som detta
storys som denna, som jag kan få berättat
och jag lever för en bit i taget
men jag lever mitt liv, och följer rätta valet
i denna staden, så löder min kropp samman
med min själ och inte för någon annan
i detta samband, så skiter jag i vilket
jag sköter mitt liv, även om jag röker & dricker
så sluta säg att jag inte tar mitt liv på allvar
även om det skulle vara bra om jag bara la av
men jag måste få leva mitt liv, annars är det ju inte jag
min största önskan nu är att ni tar åt er från varje rad
orken är kvar, för att kämpa & våga ta konsekvenserna
och mina vänner, dom är tame fan dom riktiga vännerna
REFx2
Remne sitter här igen & läser sina texter
läser dom & jag rättar mig därefter
inget blir bättre, att bara deppa ihop
jag har försökt att skrika, men ingen hör mina rop
Hoppas ni kan förstå hur jag mår
helvete i varje år, försöker läka mina sår
Går just nu tomhänt, för jag har nu känt
att kärleken är inget för mig, det är så det känns
nu tar jag er tillbaka, där problemen orsakat
skit i mitt liv, det liv har jag inte saknat
Det började redan år 2004
datorerna fick styra, o jag va liten som en myra
cs va det ända som fanns i mitt liv
inget slit, men i cs va jag elit
men då va allt skit, jag hade ingen tjej
ingen intresserade mig, när vänner kom sa jag inte äns hej
jag satt bara o spelade på min fucking dator
när jag åt, satt jag inte äns vid nått matbord
jag gjorde allt vid min dator, åt, drack & rökte
men det va inte det liv som jag sökte
REFx4
Remne sitter här igen & läser sina texter
läser dom & jag rättar mig därefter
inget blir bättre, att bara deppa ihop
jag har försökt att skrika, men ingen hör mina rop