Saraflikkan - Du var mitt allt Vandrar ensam i mörkret, inte en ända solstråle //Ingen ger förståelse ingen ser mig komma gående // Försöker stänga allting ute, isolera mig från omvärlden //Men känslorna är starkare, jag slåss med pinnarmot oövervinnliga svärd // Flera hundra funderingar men ingen vettig tanke //För om jag ska komma upp från graven krävs det mer än att lägga till manken // Jag drunknar i ett bottenlöst, öändligt farligt djup // Försöker ta ett sista simtag, försöker hitta vägen ut // Men avslöjar migsjälv, det är mina tankar som kväver mig // Kroppen rör sig som den vill, VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER MED MIG //Skriker på hjälp tills jag tappar rösten // Men är instängd i en isolerad bubbla, kan inte ta mig ur den // Får flashbacks från dagen då du krossade oss två // Nu finns bara ett du och ett jag, allt annat det var då // Måste börja ta dagen som en kommer, dag för dag // Måste lära mig stå på egna ben fast jag vet att jag inte klarar av // Börja kämpa in till det sista, måste vara stark // Men det går inte utan dig min älskling // FAN DU VAR MTTT ALLT //