I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Hanut - se mitt liv

Vår Hiphop - Lyricism

   

2008-08-31 20:08

Hanut - se mitt liv

när man kommer till en viss tidpunkt och livets vändning
då märker man hur man stannar upp och tänker efter på en förändring
att allt man åstadkommit genom tiden har skett utan utveckling
Allt i livet är nästan bara hatat och det känns förskräckligt
Men för en viss del känner jag mig aldrig helt tillräcklig
Men varpå jag alltid sagt till mig själv, detta är ju förträffligt

men att livet och verkligheten är ett odjur har alla vetskap om
det är ledsamt och nerkylt men ljuset får alla att hålla igång
detta är viktigt för varje enskild person,
att aldrig tappa greppet och omfamna detta hat
våldet löser inga problem självmant
kedjereaktioner utbrister med krav - precis som i Irak
det är en dålig vetenskap och ett tråkigt utförande
att för varje dag står det någon ny med ett framförande

inuti mig existerar det tredje världskriget
men alla ser ner på mig bara för jag spökskriver
men du förstår inte hela min situation, nej nej
du låter allting gå utan någon som helst diskussion
jag vet att jag är rädd för att få höra sanningen
men du mixar mitt liv som sprit - så kallade häxblandningen
allting jag försöker gömma i orden är själva handlingen
det är alla ni som stått för denna förvandlingen

dem flesta jag bemöter varje dag är bara falska svin
dem flesta är urkorkade som en öppnad flaska vin
jag känner mig stukad - precis som livet på kryckor
men jag är trött på allt de där om livets alla klyschor
och mina fötter ömmar jämt när allting går omkring
men varje enskild person är handplockade som i plock-i-pinn
det råder inga krav - att alla söker svar
men smärtan och allt obehag står i slutet som svars
jag har äntligen sett klart på vad som är min uppgift
det känns är duktigt..
men blodsmaken gör att allt känns så fuktigt

Från första början kunde jag nog skatta mig lyckligt
men allt går åt skogen - varför är jag så godtycklig?
men staden som jag vuxit upp i, staden jag sprungit runt i,
staden som jag i framtiden fullkomligt kommer skita i
denna staden har aldrig gett mig något,
så varför ska jag leva hela mitt liv inuti alla frågor?