När nyckeln till livet inte längre passar...
Försök inte få inte ngt flow elr liknande för detta är en dikt!
När man gråter sig till sömns i tysthet fast man vet att ingen annan hör,
De är då man ställer sig den frågan "vad fan är de jag gör?",
Då man ser livets ljuspunkt några centimeter från sin fingertopp,
Men man faller och faller tillbaka och allting tar stopp,
Man kastar sig över de lilla man har kvar,
Men krossar de med sin ivrighet och då står man utan svar,
Man försöker öppna livets port man försöker ligga mitt i mellan,
Men att klara att öppna porten de gör man allt för sällan,
Då man vill stänga porten med hopp om ett bättre liv,
Men de är då man inser att nyckeln man fått inte passar in,
När smärtan inombords blir för tung och man försöker stänga in den,
De är då man ser den, den där himmelska grinden,
Man öppnar och går in sen kommer man aldrig mer tillbaka,
Nej man kommer aldrig mer tillbaka,
För grinden är stängd och nyckeln passa inte in,
De är då man inser jag har just tagit mitt liv,
Kritik uppskattas..
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|