bdn - Juli, du är värd att dö för och jag saknar dig nu
Molnen hänger lågt över staden nu. Det är kallt, det känns som höst. Och utanför faller regnet ner. Varje sten och varje gata är snart täckta och alla löven ligger fastklistrade mot marken. Jag minns Borgholms alla nätter, strändernas alla sandkorn och solens medicinska verkan. Ge mig nya barfotagator och sand som blåser mot oss än en gång. Ge mig en sommar som tar regnet från luften. Jag fryser och det enda som värmer idag är Sigur Rós som strömmar ut från högtalarna. Jag vill ha sommar i mitt hjärta. En gång till.
Och nu har vi vandrat sommarens alla stigar, över kottar, sten och bark. Och längs stränder och städer vi inte trodde fanns. Under himlar. Under moln. Under sol. Och stjärnor. Vi har grälat, vi har älskat, vi har kastat sten mot solen och fått brunbrända ben. Vi har bötfällt våra liv när vi köpt skratt för pengarna tills ingenting fanns kvar. Vi har varit ute till gryningen, vi har berusat oss och vi har solblekt all vår tid. Och vi har förlorat våra vingar tills vi återfann allt liv. Vi kysste solen när den stod i zenit och det blev vår bästa tid. Den här sommaren blev vacker som en människas liv. Om du saknar mig ibland kan du stirra upp mot stjärnorna så har vi nåt gemensamt.
fuck it...