fånge i din apati /ranch
lustigt hur den gröna milen kan kännas så lång att gå
lustigt hur ens vardag plötsligt känns så jävla monoton
enda livslågan är det man faktiskt kommer ihåg
och ändå har man sommarlov…
man vaknar upp och går igenom samma procedur
och ser en glimt av dåtiden i ett gammalt gosedjur
man var trygg på den tiden då det låg bredvid en
men nu har han offrats, gömts undan får skådespelet
ett stilla lugn, man nästan hör hur staden slumrar
men plötsligt bryts tystnaden av att magen kurrar
så man tar sig vidare till nästa kryss på kartan
knäpper på radion, gungas in i harmonin som rytmen skapar
men sen stänger man av, för att höra vad man tänker
och känslan som slår en påminner om att röra sig i trängsel
tankar avlöser varann precis som människor som möter en
och stöter en åt sidan med eldflammor i ögonen
eftermiddagen hinner nå mig innan jag tar tag i min rullgardin
och allting går i ultrarapid…
för livet är ingen sitcom med pålagda skratt
och det finns ingen där som ser dig när du gråter inatt
regnet faller och så småningom gör vi det också
vissa lever med fågelsång och andra bara grå betong
men alla lär vi minnas känslan av fångenskap
när man fastnat i sin apati så att man inte ser nån morgondag
även om man kommer hem till ett färdigdukat middagsbord
kan man lätt känna sig fångad i en sluten dimension
men när man sitter förgången och ensam på ålderdomshemmet
och ser dagar flyga men orkar inte hålla koll på dom längre
det sista du då vill är att ha agerat statist
om du så blir fattig, rik, korrupt eller fredsaktivist
(Inlägget låst av Mabande p.g.a. uppningar 2008-09-13 00:34:07)
tankefoda.wordpress.com
365citat.wordpress.com
|