En balansgång på vansinnets rand....farväl
Tog några rader från ett par låttexter jag skrivit å gjorde om lite...
Nu ska jag ta farväl, kanske med klyschor som ord
Men vad kan jag skriva,
när mitt inre går på tomgång, utan kryckor och mod
…
Om livet ger än skavsår,
så va du mitt compeed-plåster…
Du skapade stormar i min värld
Men övergivenheten våldtar min själ
(För vinden kunde lyfta ditt hår
men den kunde inte lätta mitt hjärta)
jag önskar att den kunde hindrat dina penslar
När du målade mörker över himlen ja färglagt
Å jag önskar att du inte kom tillbaka varje år
Och förpestade min dag, som en restskatt
jag vill minnas att,
kärleken växte, frodades och åt av oss
efter varje promenad i en vacker miljö och vindstilla natt
men jag har bara inbillat allt
Du frossade bland brustna hjärtan och stulna drömmar…
Och slängde mynt och önskade dig bort
I mitt inres djupa brunnar
var inget sant?
Jag hatar att våran sanning,
alltid är en balansgång på vansinnets rand…
Nu är jag tillbaks på ruta ett
Och vill aldrig mer att amors pilar ska skjuta mig
För kärlek är lika med ett hav av ilska som slukar en
den lämnar dig med djupa ärr
och en framtid som alltid slutar snett…
Fan, jag är verkligen inte ett skit utan dig
pilarna gör ont - pilarna sårar
jag har två i mitt hjärta
en för kärleken, en för sorgen
och båda två kom från dig
Nä, det här var mitt avsked… HA DET!
(vi ses om en timme när jag lägger mig i sängen
för blotta tanken på att släppa dig håller aldrig i längden)
Livets vägar kan föra dig vart som helst...
|