quken - När man har tagit så mycket tjack att man somnar på skiten
Har inte skrivit på ett tag, jobbat som en gris... Detta är väl inte den mest genomarbetade texten jag skrivit men blev rätt nöjd ändå...
Jag skulle ta oss till himlen men du klandrade mig
När vi båda gick på vägen dit och trampade snett
Jag kanske fattar det sen, när jag är gammal och själv
För jag träffar aldrig någonsin någon annan än dig
Fan, jag skyller alltid ifrån mig på dig,
Även om jag vet att jag är orsaken till att du gråter…
Nu har ja har tagit så mycket tjack att jag somnar på skiten
Och här på botten av livet, där man jobbar å sliter,
För inga pengar alls och där hela sommaren sviker,
så gör jag texter som sedan blir till mörka sånger om tiden
då vi var tätt ihop,
och då ångesten inte speglades i min texters ord
… då jag inte satt här och var efterklok
Jag skulle ge dig ett liv helt utan vägval i dimman
skulle ge dig allt de där som gör dig knäsvag å vilja
Men nu, efter att ha blickat tillbaka
I timmar och dagar
Så inser jag att jag inte var prinsen i sagan
Utan bara vilsen och skadad…
Jag borde aldrig lova nån nått
För att för mig, så ligger alltid sanningen för långt bort
Förlåt mig för det älskling…
Jag är så ledsen…
Såg dig idag…
Kände samhörighet, lycka, ilska,
saknad, frihet, fångenskap
på samma gång…
Det har gått ett halvår sen sist,
Men dina ögon kan riva ner mitt inres murar när som helst
För jag antar att jag fortfarande är kär i dig …
Livets vägar kan föra dig vart som helst...
|