Din Lyricist - illusionstillstånd
Det är som alla vill såra mig,
som om jag satt själv på vindsvåningen, gråtandes.
Inte den som vimmlar bland folk
utan sitter själv och dricker min grogg.
Inga fingrar i kors, utan lögner smakar de gott
men kommer inte ihåg sist jag prata med nån
vänner kan va mitt perspektiv men jag får inget
en ensamvarg som väjer de lägsta på dimmern
jag väntar inte! utan inser att vänner är kast
ensam är stark och hur pengar är allt!
men får en känsla av att jag är helt slut och så
beter mig som en gnällig pensionär fast jag e tjugotvå
Är aldrig utåt så jag har fastnat i min tankebana
där jag beklagar mina åtta timmars arbetsdagar
genom att skriva på pappret så hårt att de ristas i marken
Men jag mår illa av tanken
att numera ha mitt liv som spillror i handen.
Så va man ensam igen och äter kvällsmat själv.
Fan! Jag skulle döda för lite sällskap ikväll!
// DL
Skrivandet är känslornas vädringsprocess. Hjärnan mot hjärtat i ett tävlingsmoment
|