Livets känslor 70 rader
Han:
de finaste man kan göra är att få ner känslor på papper
kristallklara ögon som ett barn på julaftonsnatten
samma känsla töms på glädje som att riva upp julklappar
när du häpnas över en tanke som du aldrig önskat dig
eller velat ha, men se på mig jag ställer bara krav
denna klara stund av kärlek och familjelycka
beger sig ut på djupt vatten men jag är viljestark
sitter ensam i akten och är skådespelare i livet
jag är själv om natten, då jag gör de handskrivet
producerar den där stunden då glädjen alltid uppstår
men glädjen förvandlas till hat och lämnar efter djupa sår
tänker förevigt vara hatisk mot polare som aldrig givit stöd
och jag hatar er alla för att jag förlorat livets glöd
år efter år och lyckan har återigen återuppstått
kommer aldrig att glömma, kommer alltid att komma ihåg
hurdana fittor ni var och hurdana svin ni är
ni fick mig att tro att jag behövde förändras
när det var ni som fostrat fram denna sorgen
ni inkräktade i mitt hjärta och brände ner hela borgen
jag är förevigt svårt ärrad och jag har tappat farten
ingen förstår mig och det sista kapitlet är inte klart än
hela ungdomen består och man börjar att bli sentimental
en barndom som var svår och man ville lägga av
men jag har min mamma och för studen en bra kamratskap
alla ni som sårat mig öga mot öga eller skitsnack bakom ryggen
jag ska skada er snart, det är vad ni är skyldiga, det är uppenbart
Jag ska göra det läsvärt och med en enfärgad penna
det mesta är tråkigt och mörkt och man känner sig inte hemma
ilska som funnits och spegelbilder man velat förgöra
det är inte mitt liv som ska tas, det är ni som ska dödas
med ord riktade mot er med hat är min egna ammunition
jag ska tillintetgöra er alla och försätta er i deprission
har till en liten del tagit skada av det ni orsakat
brukar inte bry mig om annat, men nu har jag fått nog
båten jag suttit i har skadats verbalt av all skit
tänker ta er alla med storm och framföra oväder
känner ni sorg? jag ska ta er ut på djupt vatten
tar vatten över huvudet? Hela ert liv ska förvanskas
Hon:
Det började som ett oseriöst skämt,
att de inte ville ha mej, mina syskon, mitt blod,
de ville inte veta av mej, de ville ge bort mej,
den dagen jag kom till världen förstörde jag allting,
jag vet nu att de inte kände så då,
men jag förstår om det är så de känner nu,
för fyfan vad jag har betett mej illa,
jag har varit elak, och förlåt, något mer kan jag inte göra,
jag kan skriva, jag kan berätta, men allt jag ångrar,
kan jag tyvärr inte ens ställa till rätta,
jag växte upp, jag blev en annan människa,
jag förlorade allt, jag blev störd och naiv, fel kretsar och fel liv,
för mycket sprit och allting fejk, ingen visste vem jag var,
jag fick höra från familj att jag såg ut som en hora,
jag var hatad och i stort sätt ingenting att ha,
men jag var envis, att ge upp var för enkelt,
jag bestämde mej för att sluta, det var inte värt det,
jag ville förändra mej, för deras skull, för min skull,
mina vänner hatade mej, jag hade svikit dom,
jag hade inte dom vid min sida längre, det var två olika liv,
jag valde fel personer, och mina vänner kom i kläm,
sårande ord och ironi kanske var vad jag var värd att höra,
trots att jag visste att det inte skulle finnas någon kvar,
ingen vid min sida om jag gjorde det, vägrade jag att ge upp,
jag la av, direkt, jag var ensam och ledsen, men jag fixade det,
jag gick tillbaka till mej själv, och fann även mina vänner där,
långt där inne fanns dom,
nu var allt som vanligt, och allt som hade hänt var en mardröm,
nu har det löst sig, jag lever ett bra liv,
och inget kan dra mej tillbaka ner i skiten.
(Inlägget ändrat av DoktorDöd 2008-10-07 20:48:37)