VillE - livsberättelsen Yo, detta är min livshistoria, lyssna... Redan sen jag var liten har jag kännt tungt ansvar/det finns dessa da'r, där allting dåligt är kvar.när jag var 7 fick jag knyta av skorna på min fulla far/och sedan se på när han sedan somna i vårt badkar.och när sedan min far slog sönder våran lägenhet/var det bara för mamma att kicka ut han till gatans enhet.efter detta har hans liv kantats av upp- och nergångar/det har fått mig att ta illa, själen mig bara fångar.som i en isolering, jag finner ingen utväg ur detta/jag måste få tankarna lätta, efter varje trång liten etta.och mitt hat måste jag fäkta, även om jag inte vill/men ibland går det inte, och jag skriker ut; I'll still kill!ref.ibland känns allting bara förjävligt o helt fel/för jag är inte hel, och kroppen blir ofta helt steldet är då jag tänker tillbaks på min räddande famiilj/som jag har vid min sida och som hela tiden finns.Jag har bott, på alla möjliga ställen runt om i stan/om jag flyttar till nåt nytt, ska vi flytta andra dan.simonstorp, Åby, torshag, vilbergen, ljura, oh nu stan/men nu flyttar jag till haga och det blir nog inte så bra.men jag hoppas på det bästa, och att det blir skitbra/det var så mamma sa, och det hoppas jag verkligen, ja.men det är sånt som märks, och det är en tid tills dess/vi får se vad som händer, hoppas jag inte blir helt less.nog snackat om det, för visst nog har jag det bra nu/men hejdå nu, if you don't stop listen i swear i will kill you.ref.ibland känns allting bara förjävligt o helt fel/för jag är inte hel, och kroppen blir ofta helt steldet är då jag tänker tillbaks på min räddande famiilj/som jag har vid min sida och som hela tiden finns.Skrev den lite fort... Kritik uppskattas stenhåååårt!