Så snälla torka blodet, tårarna och släpp mig in i värmen,
Sitter här med min sockerfria läsk och inväntar döden,
Och tänker för mig själv de här var väl mitt öde,
Att vandra ensam genom livets motgångar och framgångar,
Tänker så mycket på allt jag är stolt över och de jag ångrar,
Jag tänker på den tiden då allt va bra jag hade familjen och mådde bra,
Sedan skädde de förändringar och jag går ner i deprissioner som jag inte vill ha,
Jag blickar tillbaks på allt som hänt alla gånger jag har sårats,
Alla ord och saker jag alltid ifrågasatt,
Kanske är de så allt är meningen att va att de är livets mening,
Att svikas av de uttalade ordet förevigt,
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag lita på någon igen nej aldrig igen,
För jag blir alltid sviken och sårad i slutänden,
Orkar inte med mer tårar som bara rinner ner,
Om ni tittar riktigt noga ser ni hur jag försvinner mer,
Kan se blodet som rinner ner för inne armen,
Så snälla torka blodet, tårarna och släpp mig in i värmen,
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|