Vers 2. sätta pistolen mot hjärtat och stanna blodcirkulationen// med repet runt halsen, jag stod och vicka på stolen// du har sagt fina saker så jag har blitt röd i ansiktet// nu börjar jag bli blålila, och kan se död i framtiden// förlorat allt jag står för, dig med andra ord// vill kunna minnas livet igen som om jag fick en dejavu// har alltid velat se niagrafallen, men inte i ditt ansikte// och vi lovade att vi skulle va tillsammans föralltid// löften bryts, vet att jag har inte heller vart den bästa// men om man rankar dig i det ämnet så har du alltid varit etta// du har varit den främsta, alltid varit först i mina tankar// men nu har det släppt, för nu har jag lättat ankar// har lämnat hamn, har lämnat allting på land// och åker nu ut till havs, kommer tillbaka strax// måste få va själv för ett tag och glömma bort allt som hänt här// men jag klarar mig inte utan dig, snörrar på rodret och vänder.. Refr! (x1) (samma som den förra) Refr (annorlunda) Förlåt för orden som jag sa till dig// (vet att det var dumt) och nu vill du inte va med mig// (du vill inte veta av mig) Det kommer aldrig bli som förut// (kommer aldrig va' du och jag) och du kan inte säga nått mer för jag är död nu, och det finns inga minnen kvar Refr (annorlunda igen) Förlåt för orden som jag sa till dig// men du var faktist för bra för mig// är inte värd att va' med en sån som du// och jag vill inte såra dig igen, så jag lämnar dig nu, ingen lyckligt slut