Taimarn - Min Synvinkel
Vers 1. 00.21-1.25´
vill höra sköna sanna ord, och att gråten stillar//
nu är det så att jag har aldrig mena något illa//
men jag önska att du hade smalat kraft o mod o vågat hindra//
mig, från att göra det inte någon vill, att sårat mina//
vänner, min familj, och till och med min tjej//
men jag känner att den jag sårat mest i år är mig själv//
letar efter det nu, och jag hoppas på att finna//
kärlek med dig tills döden, för jag älskar dig Mathilda!//
jag bara frös ut problemet, det var ju ganska tungt gjort//
att svara "sköt du ditt eget" när jag får hjälp, är ett ganska dumt ord//
ingen ide att fälla tårar på något som är inte värt det//
vill sätta svärdet i själen för jag kämpa för den jävel förgäves//
vill att världen blir säker, men det kommer aldrig hända//
och som ett underlag med 10-0 i fotboll, så kommer det aldrig vända//
att så mycket på en gång kan gå så dåligt, det har jag aldrig fattat//
av min kämperglöd som brann är den enda som är kvar nu, aska//
jag gråter inte över spild mjöl utan jag torkar upp det//
och alla vill ha den största biten av kakan för dom inte orkar hungern//
vissa tycker sitt liv är något som bara slits i smulor//
men, jag tycker ni kan slänga er i väggen som rivningskulor//
för jag blir förbannad på sånna som säger deras liv är skit//
finns några i världen som har det sämre, o dom tjatar inte om det hit och dit//
sluta hata dig själv, sluta tyck synd om dig när ingen annan gör det//
och bygg upp allt på nytt, och grina för dig själv när vi andra inte hör det..