Dötid på jobbet
Bjuder härmed herrskapet på ett par snabbt ihopkrafsade rader.
Texten är inte riktigt klar, men kommentera gärna det som skrivits hitills.
Dötid på jobbet
Jag skrev en dikt till dig i huvudet när jag sov,
av längtan, jag var ensam kvar i huset där jag låg.
Tanken sa att; du försvinner långsamt bort från drömmarna,
ett liv som slutar tidigt och som spruckit längsmed sömmarna.
Du låg blek och svak på sjukhuset, din dödsbädd,
var lika vit som du, såg fridfull ut men jag var först rädd.
Jag la mitt huvud vid din hals, för att sedan somna,
och när jag vaknade upp igen så var du redan borta.
Folk gör som folk gör, gråter, sedan glömmer dom,
så jag har blott minnet kvar av dikten som jag drömde om.
Du får nu sova bort det svåra sedan barnsben,
tre meter under en text jag ristat i din gravsten:
Dröm om älvor i din längsta sömn,
livet fortsätter, fast i en ensam dröm.
Snälla, en kyss till? Så kan vi glömma allt annat,
i sagornas skogar, där klockorna stannat.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|