trim - Båten jag sitter i Pappa tänk om du hade varit här, sett att det varken brister eller bär.Att det bara töjer i mitt hjärtas sömmar,knäcker mig och ger mig skräckfyllda drömmar.Att det jagar mig och dricker sig full på min livskraft, det skakar så jag spyr och byter till vodka från blandsaft.Hela vägen genom skolan har jag hört "du är bäst i klassen",allt jag gjorde var att sträcka ut det längsta fingret och skicka upp tassen.Så nu sitter jag här i min risiga båt,kall om kroppen, trött och genomvåt.Och vart ska jag ro med mina ihåliga åror,det verkar verkligen bättre att snitta djupa skåror i mina ådror.Jag har alltid förespråkat tolerans,utan acceptans förlorar ballerinan sin balans.Ändå kan jag varken acceptera eller tolerera.när allt jag gör är att skaka på huvudet och rationalisera. Allt jag rör kan inte dö för det är redan döttfött,och allt jag är är dödstrött inför mitt livs slutspurt.Tänk så mycket överbliven potential,tänk vilken sliten och övergiven själ jag har -tänk vilken tumpetfanfar om jag hade levt som du Far!Klockorna ringer och det är dags för rast nu,men istället för att inandas frisk luft känner jag mig som instäng i en bastu -innan vågorna och blodet beblandas ska jag slänga mina ådror och bygga en mast nu.Försökte sätta ord på en känsla och det kom ut såhär, kommentera eller inte - gör som ni vill. /trimFred ut!