isolerad
instängd i ett vittrum, kan knappt andas
tankarna blandas, tiden verkar ha stannat
jag förvandlas, för var sekund som går
ett monster i mänskligform, ingen som förstår
hjärtat slår, hårdare när jag minns
hur jag med mina tänder slet av människoskin
fast i tvångströja, lever jag här
i min egna privata, sinnessjuka värld
vilken färd, som ledde mig hit
det var en tid, som jag var dag minns
min kniv gled in, igenom deras skin
blod forsa, och jag sa nu är du för alltid min
jag smektes av vind, och var glad
att jag var jag, och såg fram imot nästa dag
min vilja var lag, och jag var mitt knivblad
som kranen jag vred på för att tappa upp ett blodhav
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|