Lämnas i mörkret.... igen...
Jag har kämpat mig upp ur dimman,
Kämpat på när jag vart redo att svimma,
Vill hålla din hand men du glider längre ifrån,
Som på en teater vi sitter på varsin sida av en svart ridå,
Jag ropar ditt namn men får inget svar,
Är helt ensam och i mörkret sitter jag kvar,
Jag tar mig upp ur mörkret och till ljuset,
Men jag kommer inte in står vid utsidan av huset,
Jag ser dig och du ler så fint när du är med henne,
Varför valde du bort mig och just denne,
Hon tar hand om dig så väl,
De kunde varit jag som fått dig kämpa i denna värld,
Jag ser mig själv ensam i den svarta natten,
Jag är ensam men har ändå svarta blickar stirrandes i nacken,
Jag hör ett rop "emo" där borta någonstans,
Sen känner jag ett slag och befinner mig någon annanstans!
Kalla de vad fan ni vill men nu är det inte bra!!
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|