Min slutgiltiga lösning
Funderar kring livsproblem, två andar som talar
insidan rinner ut och utsidan är blek jag befarar
driven till agerande, påtvingad av världen vi lever i
lösningen är verklig och kan genomföras med rätt verktyg
samlar allt enligt uppenbarelsen som fantiserats
är ledsen för oljudet när agerandet väl implementerats
den andre säger inget, på axeln tyst han skall sitta
detta är den enda vägen, obehaget jag måste stilla
så i min hand tar jag min hälsa oförmögen till att förklara,
men oavsett hur hårt jag försöker finns det inget jag kan göra
jag saknar mod, men mår bättre när det här tagit slut
med den tanken lyftes det sista av mitt självförtoende ut
med tanke på ett nedstänkt hus skämdes jag nu
så jag la en duk mot mitt ansikte innan jag fick ut det tillslut
- dedikerat min snoriga näsa