Tillbaka till verkligheten
Första låttexten då... som jag väljer att lägga upp iaf.
Det är dags att ta sig tillbaka till verkligheten
Rösten är vag och benen skeva på vägen mot scenen
Försöker göra mig av med degen i magen som stoppar mig
Nervös som fan och hoppas att det inte floppar sig
'Sir, planet sjunker som fan, ingen vet nått, maydaymaydaymayday'
Orden leker på tungan och jag vill få utnytja vokabulären
Så det är dags att ta sig i kragen och ta sig ur låstasvärlden
Tiden är inne att riva muren, sluta vara en sur en och fixa kuren
För en sjukdom som inte går att bota med läkemedel eller pengasedel
Som inlåst i Avskildhetens Fort är det dags att fly snart
Men stilen jag fick där kommer nog egentligen aldrig gå ur helt
Den må vara ganska stel men det har blivit vem jag är
Men det är någonting jag måste arbeta bort till slut
På lång sikt är det dags, ingenting är direkt akut
Just nu känner jag mig mer distanserad än någonsin
Fast jag försöker enbart vill komma närmare verkligheten
Vägen åt det hållet är låst och jag kan inte lirka det
En melankolisk dröm som fastnat där den inte vill
Som Morpheus inte drömknarket utan kungen
Och jag måste fortsätta, så är det, jag är så illa tvungen
Jag vill bort från det här och hitta någon som är som jag
Lika brusten och förvriden av ödets spratt en dag
Som vill visa gömda känslor i en lång kaskad
Jag vill bekänna ensam utan någon maskerad
Ta sig igenom livets biltvätt utan extra kostnader
Inget guldabonemang enbart standardvarianten
Idiot utan like...