Jag möglar i min ensamhet
de mäniskor ja vill se le finns inte mer
för ja tappat min syn,
och min känsla
tillochmed min personlighet är borta
min identitet är rutten
och hjärtat de blöder
när blodet är slut o ja inget har kvar
finns de en ros som sakta vissnar för vardag
tills sista rosbaldet fallit har ja stuckat
dirket ner till underjorden
där jag blir bunden och aldrig mer funnen
detta är ett spel som man bara kan förlora
finns inga vinster de e bara o loosa
med vänliga hälsningar före detta joan