bdn - Precis här under huden blöder jag
Precis här under ögonlocken vilar jag. Jag vill bli ny och andas fritt. Som du. Och nånstans mellan alla slag av hjärtfrekvens och sorg byggde vi ett bo jag aldrig mera kommer åt. Jag har gjort så mycket dumt i mina dar. Och jag har träffat folk som jag aldrig riktigt velat ha.
I slutet får vi vad vi förtjänar. Jag har kanske varit en lögn sen första dagen i mitt liv. För det blir alltid kallt. Precis här under ögonlocken svider jag. Och precis här under ögonlocken såras jag. Jag vill aldrig bli förlåten för allt jag gjort, jag vill alltid stå mina kasst. Jag vill så ofta dö, om bara för en liten stund.
Nu är jag is igen. Nu är jag halv och inte ens född. Jag ångrar alltid allt. Jag ångrar att jag träffade dig, dig, dig, dig och dig. Jag har en sjukdom som heter iskall. Och i den kyler jag mina hjärtan. Jag har inget helt men jag har flera. Vartenda hjärta jag har ska sakta plockas ner tills ingenting fins kvar. Såra mig. Håna mig. Döda mig. Och sen kan jag lotsats säga att jag älskar dig.
Precis här under molnen gråter jag. Rädd att såras på min första dag. Låt mig återuppstå, låt mig bli ny och födas om igen fast för första gången i mitt liv. Låt varenda ekvation bli min. Och låt mig för en gångs skull tänka att jag aldrig vill bli din.
Kan vi sudda ut alla bilder utan kläder? Och jag ska söka efter färgen i filmen om mitt liv. Du är mitt liv och jag din tid. Jag vill va svårförstådd som du. Och all min tid. Precis som molnen är du över mig. Och nu vet jag att det inte finns nån tid. Jag hamnar alltid fel. Och nånstans under ögonlocken säger alla kalla, kalla nålar det är mitt liv, vad jag förtjänar och behöver för att döda en inre frid. Jag är ledsen att jag är där igen och har ödlsat din tid. Förlåt för allt i hela mitt liv.
Jag är så trasig att jag inte ens känner att jag finns.
fuck it...