TJippy- En Pojke
Här är min kompis lyrik för en låt vi kanske ska göra :D
bedöm den snälla och bedöm denna efter att ni läst hela
Text: Tjippy
Yeah… låt mig berätta en liten tragisk historia för dig
Den handlar om en kille som är lite lik mig
Lika tyst i stora folksamlingar, ofta för sig själv
Stenhård på ytan, men innerst inne lite för snäll
Han växte upp i en förort i Stockholm stad
Han hade en mamma och han var hennes enda barn
Hans pappa hade lämnat morsan när hon blivit gravid
Mamman misstänkte att han tatt sitt liv
Hon hade aldrig sagt nåt om farsan till sin lille son
Inte ens efter vem sonen fått sitt namn ifrån
Men i plugget fatta sonen att han var den enda utan pappa
Och det var om farsgubben som han började rappa
Han träffa nya kompisar när han började bli äldre
De hade som han familjer som inte var hela längre
De brydde sig om varandra, blev som bröder
Dagarna gick åt att vandra genom Stockolms norr och söder
Allt de tänkte på, allt de ville nå var hiphopkarriärer
Men var skulle de börja? De hade ju knappt råd med kläder
Så de började göra saker som de senare skulle ångra
Dagarna blev långa, stölderna blev många
Den stackars killen ville fortfarande veta vem hans far var
Och varför han aldrig fått klart för sig vad som var dåligt och bra
Hans morsa verkade alltid vara nära att bryta ihop
Efter det första rånet börja killen tänka: vafan har jag gjort?
Men han kunde inte svika kompisarna och deras planer nu
De började ju få in så sköna rader nu
Men killens ena kompis började inhandla vapen
Pistoler, som han sa var till för att skydda hans kamrater
Killen gilla det inte, han hade aldrig gillat bråk
Och hans kompisar började förändras till nåt han inte kunde ändra på
Han ville säga åt dom att inte köpa pistoler
Men han var inte rädd om sig själv, utan om sin stackars moder
Vad skulle hon säga? Hon som alltid ville hans bästa
Hon som sagt att kriminalitet till slut dödade de flesta
Men hans kompisar övertala han att slappna av lite grann
Det var ju inte lätt när skuldkänslorna stod i brand
Men… han var med dom, dom var ju trots allt bröder
Så de drog ut med sina vapen och fullkomligt sköt sönder södern
De visste knappt vad de gjorde, de tänkte inte ens
De blev ett av ungdomsgängen som tydligt markerade sin gräns
Killen hade ingen koll på hur många personer som blev offer
Man vet ju att pistolskott inte kan täckas över med plåster
En död, två döda, tre döda, han utövade gatuvåld
På en extrem nivå, vem kunde tro att han kunde göra sånt?
Han som var så snäll och trevlig, som inte kunde skada nån
Allt började ju med att han bara skrev en jävla sång
Helvetet stegrades en kväll när ännu en hade blivit skjuten
Killen och hans vänner försökte fly från snuten
De låg illa till nu, allt de kunde göra var att springa
Men det tjäna ingenting till; de kunde höra sirener ringa
Och snart så var dom - omringade och fast
De fördes till rätten och dömdes till fängelsestraff
Och killens morsa satt hemma, och undrade var sonen var
Telefonen ringde och hon svara med ett kort ”ja?&r
Once You Go Black You will Never Come Back, or will you.....
|