Neobica - Avslappnad mot min korkek
Min blick riktas mot skyn och vädret är gråmulet
Sekunderna går snabbt och snart är det slut på vägen och åkturen
Världen är blåfrusen tack vare alla kalla hjärtan
Där djävulen har greppet och samma alla frestas
Vi kanske kan bli ett med naturen, ett med djuren
Skala av alla onödiga detaljer tills själen blir handskuren
Spränga muren och riva ner fasaden
Och förvandla black metal till finare ballader
Vi hoppas på det bästa, låtsas som det regnar
Medan syret förorenas, snart kostar nog rent pengar
Det osar katt och ligger en hund begraven
För alla spelar apa bara för att följa djungelns lagverk
Den starkaste överlever och inget mer med det
Om inte hela jävla skiten är ett mindre regelfel
Eller en större tegelsten som kastats mot min stolthet
Och jag sätter mig för att tjura avslappnad mot min korkek
Jag vadar i det grunda och sjunker i det djupa
Ser fläckar i det vackra och under i det fula
Har varit blind ibland gett mig in ibland
Med huvudet före rakt in i en återvändsgränd av ignorans
Finkläder är viktigare än själakraft
Men där leran är som djupast och man krälar fram
Så har plötsligt dom jagade blivit jägarna
Och allt detta beroende på vad man värdesatt
Perfektion är mer överskattat än rikedom
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|