min saga

min saga

allt skulle säkert vara perfekt i min släckt,

om det inte vore för mej, jag är familjens smutsfläck,

inget att vara stolt över, har inte åstadkommit nåt,

tvärtom, har gjort skit som vandalisering och inbrott,

mina syskon var båda framgångsrika med talang,

ribban satt högt och sen kom jag och då sa det bara pang,

ribban gick av, jag fyllde inte deras krav,

ja va den lilla ungen som det aldrig blev nåt bara utav,

jag saknade självförtroende och jag undrade varför såklart,

men nu när jag har tänkt efter så är det ganska uppenbart,

jag fick aldrig nåt beröm, ingen som pushade på,

fick bara höra allt negativt som jag hade gjort då och då,

jag kommer ihåg, när jag va liten och ville köpa en motorcross,

det va min största önskning och grannen, han fick en förstås,

men enligt farsan så skulle jag aldrig klara av att köra,

och han förklarade för mej allt som jag skulle kunna förstöra,

men jag va envis och sa att visst jag kan lära mej,

men nej, du är inte som andra, det är annorlunda med dej..

du klarar inte det, och det fattar du väl?

äh tyst nu unge, jag vill inte höra mer av ditt gnäll,

i dagens läge kan jag inte ens ta emot en komplimang,

för jag är ju inte bra, dom sa ju att jag saknade talang,

dom orden ekar fortfarande i min talanglösa skalle,

ingen idé att söka tröst när man får bättre respons av en nalle..