Neobica - Neopositivism
Jag samlar på minnen av dagar av glädje och lycka
Idag är jag lika stadig som barn som lär sig att cykla
Dom säger att kärleken är jämt blind
Men jag som vill hålla ögonen öppna för världen kräver det för medvind
Sänkte garden för tidigt och tappade fokus
Har alltid gått mot strömmen, i våran tid så stapplar jag moturs
Jaja, såna problem får vi nog bäst glömma
Annars är det lätt att man faller i en brunn av självömkan
Och tar jag den vägen är namnet redan ingraverat
Stenen urhuggen och kvar är bara den simpla resan
När jag stressar, svettas och förblindas av känslor
Så coolar jag ner och sitter och chillar med vänner
För visst är det bra att vi har några att dela bördan med
Ha något som står fast och stadigt i våran lösa värld
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|