Crooked-Vägen stannar upp en Sekund..
Vägen stannar upp en sekund..
så kan vi se gruset som virar in sig runt den stela asfalten.
Jag talar sedan om för dig,
jag talar sedan med dig om roten till mitt problem.
En spegelbild av en människas tår i pulsen av kärnan till impulser.
Jag för sedan handen sakta mot din knäskål.
Det talar om sig själv med sig själv.
Den talar med sig själv tillsammans med inget alls.
Vem förespråkar klartänkt om frusna rosenblad.
Vi talar om fragment.
Jag talar om för dig att jag dammar av runt boken,
En stavelse ifrån när hyn alstar upp solsken.
Pennskaftet ligger i stillhet över omslaget,
En tanke om att greppa vinden och skriva nån rad men.
Glöden har tappat gnistan och återigen då koppen fylls,
Öknamn faller ner i det vi skulle kunna namnge låtsas dryck.
Lovar dig mannen din röst hördes när jag besteg tusen alper,
Lågan pallade trycket och fick mig att inte bara sluta andas.
Även om den knutna näven slår igenom som en bedövad hand,
Så är inte utanmätet lika viktigt som innehållet i rökelserna.
Jag sätter sen en punkt så kan du fylla i raderna själv,
sen fyller jag i undersidan med Kritasksamlingen.
.
.
Ni kan tala orden men har tappat innerbörden,
Jag är bara här med facklan för att skingra mörkret.
Hoppas ni chillade över mitt utdrag.
Fred