Svårt nån gång i livet

Svårt nån gång i livet

Alla har vi de svårt nån gång i livet å så.
De e svårt att ta sig framåt efter gråt å massa år.
Men de e, ett problem som alla vägrar att se.
Men om man bara öppnar ögonen, så ser man allt de som e fel.
För världen faller ju ner, å skapar politiska problem.
Som skriker efter hjälp till gud, när allting e försent.
Så vad ska man göra, när alla som man älskar går.
Man blir lämnad i livet på den plats senast sågs.
Så man fortsätter gå, för att kunna nå, de man vill uppnå.
Vänder aldrig om igen, man bara fortsätter gå.
Sakta kommer de en tår, som refxlektar alla sår.
Som kommer å går, genom alla svåra år.
Man vill klara sig själv, men frågan e om man kan klara de.
Man har ingen annan där, som ställer upp som en försvarare.
Man blir den till-talade, med språket ur sitt skadande.
Som svarande, försvarande, fallande ner för de man fruktade.
Miljontals bitar, sprider sig genom natten.
Du får stå på egna ben, fråga två har du kraften?
Som själv vakten, som vaktar alla dina värdefulla tankar.
Å hjärtat som baknar, för kärleken å smärtan.
Du kan aldrig gå tillbaka, där finns ingen som saknar.
Allt de du gjort å trott, men aldrig fått nått tillbaka.
Du får ta de som du vill, ja säger bara som de e.
Vill du vara själv i världen, blir allt du gör ditt eget fel.


Satt å skrev lite, om du vill annvända texten så säg gärna till eller släng upp en länk här :) Ha de bra!