Priest - Mörker.
Sitter i ett rum med väggar utav glas,
munnarna är slutna och stängda utav hat,
linjen mellan gott och ont känns överdrivet smal,
men mina egna tankar sköter mina egna val,
jag stillar min hungersnöd, med spunnet bundetbröd,
i väntan på en ros bort i lunden som är grön,
men livet sparkar bort, och stunden min den frös,
jag börjar kasta loss, och sjunger mig ut till sjös,
jag styr min skuta bort, mot havets djupa kant,
och flyr mitt skjutna fort, mot stadens kluvna brant,
för ingenting är sig likt, det som fanns förut,
allt är bortsprängt och livet dansar ut,
jag trotsar allas råd, jag drar mot liv och död,
och möter jesus hand, och vi delar vin och bröd,
med 12 + mig och han, och golvets mjuka kant,
känns väldigt skönt ibland, så revolvern sköt och vann,
Min första mörka vers.
"Skulle väl åka dit som en inbrottstjuv /
som bara vips dyker upp som en tillbakaspolad simhoppsbrud /"
|