En helt vanlig kväll.
Kvällen är kommen och jag har precis fixat en jolle
Det är dags för ännu en natt då man chillar med holken
För att slippa minnas sitt knas och lindra sin ångest
Jag börjar plinga till folket och ringa upp vänner
Och vi bestämmer en plats om en timma i duggregnet
Jag träffar mitt umgänge i en av slumställets gränder
Blazar en och tänker på alla dom vänner jag kände
Jag minns en vän speciellt, hans mamma var cancersjuk
Han var den första av oss som fastna i ett haschmissbruk
Det är en ond jäkla cirkel och den är svår att ta sig ur
För när man väl kommer till insikt är man alltid stuk
Han jag tänker på fick LVU, sen var hans framtid slut
Ett domstolsbeslut och sen hade hans liv fallit itu
Klockan är kvart i sju när jag vandrar mot mitt hus
Sätter mig i soffan, scrubs börjar ju om nån minut
Det håller på till åtta så jag kan flumma och softa
Benga in i TV'tillsammans med mina rullade holkar Jag tänder några ljus, det är en av mina haschvanor
Tjugoett börjar efterlyst och jag har saknat Hasse Aro
Det är ur problem han framställer som jag hämtar min kraft
För är samhället fucked slipper jag va ensam inatt
Jag känner mig matt för på radion liras klassisk musik
Jag minns kompisitören som en man utan massiv publik
Kanske är det därför jag trivs med hans stycke av toner
Dom beskriver ensamheten bättre än jag lyckas med orden
Det kittlar i foten, jag tror att den har legat still för länge
För om man stampar på samma plats försvinner känseln
Men att inte flytta foten härifrån gör livet enkelt
Därför lär jag sitta fast i hoodet tills tidens ände
Men skiten vänder, redan klockan 23 då det är Oz på TV
Borde uppskatta mitt knas efter att ha sett hur dom lever
Ljusen brann inte ner så jag antar att dom brinner än
Dom blir mina stjärnor när molnen hopas på himmelen
Och påminner mig om mitt knas.
Konstruktiv kritik är kul. Allt som gör så man utvecklas är schysst:)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|