Crooked-Linjära rörelser
En chill dikt,
Jag iaktar minsta lilla linjära rörelse,
Jag undrar, jag andas.
Så ser jag skuggorna mötas på sepia fotografiet.
När ditt hår lägger sig mjukt på dunkudden.
Sömmarna syns!
Dem skall inte synas, tog du den rostiga saxen?
Jag undrar, jag andas, drömmer jag?
Ligger jag kvar på bäddad kant?
Sover jag? Har du hämtat andan?
Rullades jag ut på kallt stål, Hjärndöd?
Jag undrar, jag andas, jag skriker min kropp ut och in.
Finnder du mig i, djup sömn på din axel?
Minneslunden är, utstött av nollning i shackspel.
Så fällde du en tår, den rör sig sakta.
Mot ett bottenlöst helvete,
Nu kan vi se när den saltfyllda vätskan slår friktion mot det,
Slipade träet.
Så kastar du rosen och slutar aldrig springa,
Jag vaknar sorgsen och fumlar fram i gyttjan.
Så tänder jag det stöpta ljuset och ställer tillbaka kortet,
Två trollsländor flög så frusna, som känslor vi saknar i kroppen.