Du sabbade mitt liv din jävla hora...
Du tog min glädje och tillit, och visade vägen till frihet…
Våra liv sammansattes och en helt ny nyans skapades,
Men färgen har försvunnit, likaså romansen, allt är likblekt…
Hur fan blev du som du blivit?
Har du hört min smärta som jag skrikit ut?
Har du sett vad min penna har skrivit nu?
Varje bokstav i sig innehåller mer hat än du kan tänka dig!
Vill ge dig kärleksförklaringar, men hatet styr min pennas väg…
Vem kunde ana att under en så vacker yta,
dolde sig ett monster som fick skratten att tryta!?
Vars ”värmande” famn kunde liknas vid nattens kyla…
När fan blev du som du blivit?
Du gjorde mig till en bättre person,
samtidigt som du visade vägen till en depression
som sedan ledde mig vidare till självdestruktion!
Din närhet sårade mig mer än din avhållsamhet…
Livet har mycket att ge dig men vägen till lycka är otydlig…
Och innan du kan se den så är prislappen osynlig…
Det var inte jag som förlorade dig,
Utan du som förlorade mig… Du sabbade mitt liv din jävla hora….. Skrivet i ren frustration!!
Livets vägar kan föra dig vart som helst...
|