Så nu får jag sova....
Nu ligger jag här i min säng…
Under orden, över jorden, där livet spelar med mörka toner
Bortom fantasierna, där jag rivs sönder av depressionen…
Men för första gången känner jag mig trygg på riktigt…
Och jag vill stanna här i min enkla enskildhet
I helst en evighet…
Varför ska jag lämna den trygghet jag skapat,
för att leva i en verklighet som jag verkligen hatar!?
Jag är ju trygg här i min varma säng, i mina dunkla drömmar
Där jag kan krypa ner under täcket och drunkna i självömkan
Mitt liv består just nu bara utav längtan och väntan…
Längtan till allt jag har hatat, och väntan på att få det jag saknar…
Ett normalt liv med en personlighet som inte är splittrad…
Och när glädjen, lyckan och den rätta flickan är hittad…
Så nu får jag sova tills lyckan hittar mig…
Så nu får jag sova tills glädjen smittar mig…
Jag ångrar att jag lät dig påverka mig och mina vänner…
Jag borde ha förstått att man inte ska måla sig själv
i någon annans färger…
Livets vägar kan föra dig vart som helst...
|