Ch1mera
Har varit sjuka problem den senaste veckan, behövde få ur mig vissa aggresioner som ni kanske ser när ni läser. Detta är inget seriöst projekt, utan mer ett ämne som blev taget... djupt inne i det som en gång kallats för hjärta.
Jag vaknade upp igår av att min mamma
stod en våning ner och skrek på mig
hon va riktigt förbannad som jag inte riktigt fatta
för att jag inte orkat pallra mig upp med det samma
jag började skrika tillbaka...
och frågade vad är det för fel på dig?
hon svarade; det är rättare sagt dig det är fel på
Jaha, jag är förhelvete inte längre tre år
jag går min väg och hon går sin... endå följer hon efter
vi börjar gräla..o det slutar med att jag säger HÅLL KÄFTEN!
vad ska jag säga, när jag inte kan säga nått bättre...
efter att du försökt välja mina vänner så äre inte konstigt...
att jag släppte dina händer... att du är tyst är mycket bättre
så HÅLL KÄFTEN ISTÄLLET!
För helvete...! Ser du inte att jag inte orkar mer?
att du är förbannad... jag vet inte hur jag ska tolka det...
Ska du få skrika åt mig men inte jag åt dig,...
så flyttar jag härifrån hällre än en till dag med dig!
VARFÖR, VARFÖR... är det enda ordet som ekar i mitt huvud
om det här är början... hur ska jag då kunna leva i slutet?
... Jag har fått stå ut med skit i snart 5 hela år
ett halvt jävla år kvar tills jag får i mina egna spår,
det ska bli det skönaste jag nånsin kommer få va med om-
lämnar varenda jävla skit från dig bakom mej, orkar inte ta med dom!
Hoppas du aldrig hälsar på, jag kommer inte göra det heller!
för med dig i mitt sällskap blir allt bara skit, det är mycket skönare ensam!