Robin & Fegon - Nånkonstigtittel
Robin
Jag vill bara vakna upp i stockholm inse hur livet är kvar hos mej en morgon
för att finna dej liggandes i sängen hos mej men drömmar finns de gott om
för mina drömmar är hoppet och de återstår att se när jag drömmer om dej
men grejen är den du finner mej bara i hoppet.. oftast i sömnen hos mej
när jag går genom mina egna tunnel, dom har berättat att ljuset öppnar säg snart
men i morse pallade jag inte skolan..Så jag låg kvar i sängen och drömde tillbaks
men grejen e den så har det varit länge nu.. med mörkret som gör mej nyanslös
och åskan som gjorde mej rädd, ensamheten där jag inte är sedd.. jag är sanslös!
så jag ska nu gråta en skvätt över hur jag kan orka va rädd
sedan ska jag ringa dej trettiofyra gånger tills du svarar min vän
för jag är en svartsjuk person som hatar dina vänner
bara för att du ska hata det jag säger, hata MIG istället!!
Fegon
Fula solnedgångar och tysta nätter, mitt liv, där går jag med alla dess krämpor
och gör det bästa av min tillvaro och min fortsatthet, fast med blandade känslor
jag vet inte, men det verkar så lätt att välja det bästa mellan saknad och längtan
själv vet jag inte, jag hatar att sakna. Men det är inte ens nära hur jag hatar att vänta
Jag klagar på känslan av att vakna helt ensam med saker på hjärtat
och kan varker prata eller tänka, så jag antar att jag klagar med rätta?
"du var väl rätt älskad?" Det må stämma, men varför ska jag gå och titta tillbaka
på flickan i sagan som inte vill vara med killen hon saknar? Det kvittar väl bara?
Jag är liksom förbrukad, och jag har inget att hämta trots att vi älskar varandra
vi kan älska varandra på avstånd, men vi kan inte älska tillsammans
inte ens känna tillsammans, tänka tillsammans eller hänga tillsammans
Så ja! jag var rätt älskad... VAR... och det säger väl allt va?
Jag anpassar mig till världen, lär mig att inte behöva känna mig omtänksam
Så ensamt, vinterdepp... så jar väntar till Juli på att hitta ett summerlove