Fegon & Priljans - Det är inte samma sak längre
Fegon
Jag kan vakna upp, se solen som brottas med min persienn,
och faktiskt le åt morgonen, le på riktigt, verkligen!
Rummet luktar nyvaket och frisyren är morgontrött
medan jag står och lagar frukost, sådär omsorgsfullt
Kaffet står och kokar och brödbitarna är uppskurna
och Gert drar sin fredagsfräckis åt min fruktfluga
Jag går runt i lägenheten och pickar och plockar,
tittar på klockan och väcker vovven som ligger på soffan
Jag har en ganska tråkig utsikt, men det kan väl va trevligt
att vinkla upp persiennen och blicka ut över en fallen parkering
Det är ju trots allt en väldigt vacker dag med nya mål
att sträva efter, fullborda och sedan skryta om
Igårkväll kände jag något, det var mörkt, jag låg på rygg
hjärtat fick pumpa fritt och pumpade för något nytt
Mitt motto har blivit "Ensam är stark" - äh men vafan
Det där kändes rätt falskt och det säger väl allt?
Jag kan vara glad, visst, det är inte frågan om det
men att du inte är del av min morgon, det låter så fel
Mina tankar om henne får mig att ramla av sängen
Jag kan vakna, visst, men det är inte samma sak längre
Priljans
löven prasslar under fötterna.
solen döljer sig bakom granarna.
jag känner den där bekanta "ute"-lukten
som man bara känner på hösten.
något fattas som alltid när min tredje årstid kommer.
kanske en mössa, ett par handskar, jo det blir nog ett måste.
för det blir kallare och man lever med fågelkvitter i sinnet.
trots det dundrar din skönsång mest i kraniet.
jag vet inte hur jag ska förklara.
har blivit den jag aldrig ville vara
det skulle kunna varit vinter nu
för hösten gör mig depressiv och ensam,
och visst kan jag gilla alla färger
men tiden och jaget går åt olika håll.
Samtidigt som jag går framåt i tiden springer jag baklänges.
varför?